Njalla vid Gillesnuole kapellplats. Foto Maria Appelstam HĂ€ll, VĂ€sterbottens museum.
Njallan Àr en liten bod pÄ en rotfast stam. I njallan vinterförvarades maten inför ankomsten till vistet pÄ vÄren. Njallor finns i olika utformning, somliga har tvÄ ben, andra en extra stötta. Det finns ocksÄ exempel i historien pÄ hur man anvÀnt ett högt och smalt klippblock som fundament med den lilla boden placerad pÄ toppen. Typen förekommer i sÄvÀl nord- som skogs- och sydsamisk byggnadstradition.
Till att börja med valde man ett lÀmpligt trÀd som kapades ett par tre meter över marken. Traditionellt var det gran som anvÀndes av det enkla skÀlet att den Àr det dominerande barrtrÀdslaget i omrÄden dÀr man bygger njallor. Sedan stammen kapats till lÀmplig höjd barkades den sÄ att torkningsprocessen satte igÄng. För riktigt gott resultat skulle stammen fÄ stÄ pÄ tork under minst ett Är. Anledningen till att torkning och dÀrmed krympning ska fÄ ta den tid det tar Àr att tappen som huggs ut i stammens topp ska hÄlla mÄttet nÀr överbyggnaden sÀtts pÄ plats.
Det egentliga stödet för överbyggnaden bestod av tvÄ korslagda stockhalvor som trÀddes över tappen med de rundade sidorna mot varandra. Golvplanken dimensionerades med en tjocklek som lÄg i nivÄ med den övre stockens plana sida. Golvplankorna lÄg till en början och balanserade fritt pÄ den undre stocken. TvÄ vÀggbrÀdor med urtag för golvplankorna och med
stöd mot den övre stockens Àndar ökade stabiliteten. NÀr sedan dessa vÀggbrÀdor
sammanfogades med de tvÄ som löpte parallellt med golvplanken hade man en stadig ram att bygga vidare pÄ. Tre brÀdvarv med enkla knutar rÀckte gott.
Vid lucköppningen kragades den övre och den undre brÀdan ut medan mellannivÄn bestod av tvÄ kortare brÀdor vilka hölls pÄ plats med en gÄtkonstruktion. GavelfÀlten under det relativt flacka taket bestod av en ensam brÀda pÄ vardera sidan. Eftersom överbyggnaden skulle bli sÄ lÀtt som möjligt bestod taket bara av nÀver som vilade pÄ tunna Äsar och hölls pÄ plats av
parvis sammanfogade granslanor. Urtag för Äsarna gjordes i röstet med ett par decimeters mellanrum. NÀverflaken lades nerifrÄn och uppÄt med god överlappning. Till takveden anvÀndes med fördel rakvuxen gran som inte behövde vara grövre Àn ca 8 cm. Granslanorna kapades till lÀngder motsvarande takfallet och höggs plana pÄ en sida vid toppÀnden. TvÄ slanor bands samman med en nara tillverkad av lövtrÀ sÄ att de bildade ett upp och nedvÀnt V. dÀrefter lades dessa över nÀvret, och vilade dÀr av sin egen tyngd.
Njallans lucka bestod av tunna brÀdor som sammanfogats med tvÀrslÄar vilka fÀsts i brÀdorna med naror. MÄn för tapparna lÀmnades till gÄngjÀrnen. Bitarna som tapparna skulle sitta i kilades fast i borrade hÄl i vÀggbrÀdorna. PÄ samma sÀtta fastkilades tappen kring vilken vredet som höll dörren stÀngd roterade. Stegen upp till förrÄdsboden var av traditionell stocktyp med uthuggna steg. Vanligtvis stod stegen upprest endast dÄ man hade Àrenden till njallan, annars lÄg den gömd.
InlÀgget Njalla dök först upp pÄ HÄlla hus.
